Chapeau-claque

Jag vet!!! Jag har inte uppdaterat på flera veckor! Har lixom glömt det helt enkelt. Har väl inte hänt särskilt mycket iofs, men själva grejen skulle ju faktiskt vara att skriva om vardagsgrejer. Jag lovar härmed (med korsade fingrar) att skärpa mig på den punkten...

Någon jävla fäballa har snott min cykel! Nog för att den var snyggt lila, 21 växlad, med två nya däck, en riktigt pärla. Men för i helvete en Black Hawk från -94, vem klipper av en kätting med Abuslås för att sno en sån? Idoiiiiter (ja det heter så i min värld), dom får ju inte ens igen annonspengarna på blocket för fan. Kom att tänka på en grej: Har haft lite krabb med växlarna på sistone, dom liksom rappade över ibland vi hård belastning, med blåpung och svordomar som följd. Så nu sitter jag och hoppas att den som snodde den slog sönder hela jävla klockspelet någonstans borta vid Klunkens Backe! Mooooaaaahahahahaaaaaaa!
Hur som helst har jag i drygt en vecka letat runt på blocket (och i mörka gränder) efter en ny hoj, men med min för närvarande hårt ansträngda ekonomi får gränsen gå vid 500-600 spänn. Det är det ingen som säljer fina mormorshojar för, bara små rosa flickcyklar från -89 med tofsar på styret och Barbie-klistermärke på framskärmen. Läckert förvisso, men tyvärr åt helvete för små, t.o.m för lilla mig. I förgår var jag faktiskt på Kalmarhem/Polisens auktion i Folkets park, där skulle 30 cyklar krängas iväg och jag var övertygad om att kunna fynda något fint. Ööööhh, det var det fler som var. Ett par hundra stycken närmare bestämt, och de hade stora hästhandlarplånkan med sig. Så fort det dök upp en cykel som jag kunde tänka mig så började dom bjuda hejdlöst! Seriöst, buden kunde börja på 300 spänn och sluta strax under 2000! För gamla rostiga hojar! Jag råkar veta att man får en splitter ny Logan, med tre växlar, cykelkorg, och fungerande dynamo för 1500 kr på Coop. Så inte fan går jag och ger mer än tusen spänn för ett vrak, hur jävla coola dom än är. När alla cyklar jag var intresserad av hade försvunnit så satt jag kvar mest för skoj skull. Det är faktiskt ett sjukt underskattat nöje att kolla på giriga pensionärer in action. Gamla kärringar som satt och bjöd helt otroliga summor pengar för en låda med blandade gräddsnipor och tårtspadar, fast de med största sannolikhet har hela jävla köket fullt där hemma. Porslinsfigurer, vällingburkar från 40-talet, sex årgångar av Hemmets Journal, ALLT jävla krimskrams man kan tänka sig. Gick ganska snabbt från 80 till 800 kronor, men då var redan drevet igång och det hade blivit tävling av det hela. Tanter som sitter och blänger surt på varandra, viftandes med sin lilla nummerspade, med habegäret lysandes i de gamla ögonen, jag lovar att man kan inte hitta bättre underhållning en torsdag eftermiddag...
Men så plötsligt visade de upp ett föremål som fick mig att sprätta till! En riktig, äkta, fullständigt bedårande cylinderhatt i sann Joakim von Anka stil. Precis kolsvart, i sammet, med blankt sidenband, och vasst brätte. Med tillhörande hattask! När så utgångsbudet på hundra kronor presenterades satte jag i halsen, och drabbades av en hostattack som garanterat gav mig den uppmärksamhet jag så väl behövde. 150:- vrålar jag, och hör till min stora förvåning ett "200" från andra änden av salen. Bäst att slå på stortrumman tänkte jag och höjde till 300 i ett svep. En kort stunds tvekan, och sedan vräker karljäveln ur sig 500! Precis när jag tänker dra till med det dräpande budet på 600 så lägger sig tanten med kakfaten i det hela och bjuder 750 kr, samtidigt som hon upphetsat viskar till sin väninna att just en sådan hatt hade minsann hennes Gustav när de gifte sig! I samma sekund insåg jag att slaget var förlorat. Man kan inte tävla med fanatiker. Speciellt inte med fanatiker som haft åttio år på sig att stoppa pengar i madrassen. Jag kan bara inte lägga tusen kronor på en hög hatt, hur gärna jag än vill stå framför spegeln med Ereks Les Paul-kopia och leka Slash. Det går bara inte. För hur klädsama och genuint coola sådana hattar än är, så är de fullständigt värdelösa att cykla till jobbet på... SUCK!
Jag drog mig ur, gick med demonstrativ arga steg mot utgången, och fick ta till all min självbehärskning för att inte i vredesmod välta omkull en mahognybyrå i rokokostil. Senare på kvällen, efter att ha plågat upp V4:an i 150 km/hm, och därefter lirat stenhård rock n' roll i kvarnen ett par timmar, mådde jag faktiskt riktigt bra igen. Fart och oväsen, Mumma för Måns!

Ikväll är det cruising i Karlskrona! Åka Pontiac Catalina -68 och dricka tysk, mörk, 54% rom! Det är grejer det! Ett riktigt bra sätt att glömma att man fortfarande saknar cykel.
Och hatt...

/Simon